När ett barn är placerat enligt LVU (lagen om vård av unga) finns det två olika sätt att få prövat om vården fortfarande behövs: genom en hemtagningsbegäran eller genom en omprövning. Båda handlar om att kontrollera om vården ska fortsätta, men de skiljer sig åt i form, tidpunkt och initiativ.
Vad är en hemtagningsbegäran?
En hemtagningsbegäran är en aktiv begäran från vårdnadshavare eller barnet själv (från 15 år) om att vården ska upphöra.
-
Lämnas in skriftligt till socialnämnden.
-
Socialnämnden måste besluta inom fyra veckor.
-
Avslås begäran kan den överklagas till förvaltningsrätten.
-
Kan göras var tredje månad.
Syftet är att ge föräldrar och barn möjlighet att själva ta initiativ till att vården prövas.
Vad är en omprövning?
En omprövning sker automatiskt enligt lag, oavsett om någon begärt det eller inte.
-
Socialnämnden är skyldig att regelbundet pröva om vården fortfarande behövs.
-
Prövningen ska göras minst var sjätte månad.
-
Socialnämnden måste ta ställning till om skälen för LVU finns kvar.
-
Om nämnden anser att vården ska fortsätta finns möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
Omprövningen är alltså en lagstadgad kontroll för att säkerställa att vården inte pågår längre än nödvändigt.
Viktiga skillnader
| Faktor | Hemtagningsbegäran | Omprövning |
|---|---|---|
| Initiativ | Föräldrar eller barn (15+) | Socialnämnden |
| Hur ofta | Var tredje månad | Minst var sjätte månad |
| Beslutsfrist | Inom 4 veckor | Ingen exakt tidsfrist, men ska ske regelbundet |
| Syfte | Ge föräldrar/barn inflytande | Säkerställa lagstadgad kontroll |
| Överklagande | Ja, till förvaltningsrätten | Ja, om beslut fattas om fortsatt vård |
Sammanfattning
-
Hemtagningsbegäran: Ett initiativ från vårdnadshavare eller barnet (från 15 år), kan göras var tredje månad och måste prövas inom fyra veckor.
-
Omprövning: Sker automatiskt av socialnämnden minst var sjätte månad, oavsett om någon begärt det.
Båda processerna har samma mål – att säkerställa att tvångsvård enligt LVU inte pågår längre än nödvändigt – men de kompletterar varandra och stärker rättssäkerheten för både barn och föräldrar.
