När ett barn omhändertas enligt LVU förändras allt.
Föräldrar som tidigare haft fullt ansvar märker plötsligt att beslut om skola, boende och umgänge fattas av någon annan.
Det kan kännas som att föräldrarollen dragits undan, som om man förlorat både makt och mening.
Men även under LVU finns rättigheter – och ett fortsatt ansvar.
Föräldern står inte utanför, bara vid sidan av.
Rätten att bli hörd
Föräldrar har alltid rätt att bli informerade och hörda i ärenden som rör barnet.
Innan socialtjänsten ansöker om vård enligt LVU ska de berätta vad som oroar dem och ge möjlighet att bemöta uppgifterna.
Det är inte alltid ett samtal man orkar eller vill ha, men det är viktigt – för det är där förälderns egen röst kommer in i processen.
Även under tiden som vården pågår har föräldrar rätt att ta del av utredningar, yttra sig inför omprövningar och lämna synpunkter på vårdplaner.
Att delta i samtalen, även när man inte håller med, visar både engagemang och vilja att förstå.
Rätten till advokat och överklagande
Så snart LVU aktualiseras har föräldern rätt till ett offentligt biträde, alltså en advokat som bekostas av staten.
Advokaten ska förklara processen, granska socialtjänstens agerande och föra förälderns talan i domstolen.
Om förtroendet brister kan man begära att byta biträde, något domstolen prövar.
Föräldern har också rätt att överklaga beslut om LVU, både det första beslutet och senare beslut om fortsatt vård.
Det är en central del av rättssäkerheten – ingen ska behöva acceptera ett tvångsomhändertagande utan möjlighet till prövning.
Rätten till umgänge
Att barnet är omhändertaget betyder inte att banden klipps.
Föräldrar har rätt till kontakt och umgänge, så länge det inte bedöms skadligt för barnet.
Socialtjänsten bestämmer omfattningen och formen – ibland sker umgänge hemma, ibland på neutral plats eller under övervakning.
Om man anser att umgänget begränsas för mycket kan man begära prövning i domstol.
Rätten till kontakt handlar inte bara om förälderns behov, utan också om barnets – att behålla en känsla av tillhörighet och sammanhang.
Begränsningar under vården
Samtidigt innebär LVU att vissa rättigheter tillfälligt begränsas.
Föräldern kan inte själv bestämma var barnet ska bo, vilken skola det ska gå i, eller vilken vård barnet ska få.
Socialtjänsten har det avgörande ordet i dessa frågor, och besluten grundas i barnets bästa.
Det kan upplevas hårt – särskilt när man ser saker annorlunda än myndigheten.
Men tanken är att skydda barnet från osäkerhet och konflikter under en tid då stabilitet är avgörande.
Skyldigheten att samarbeta
Föräldrar har också ett ansvar.
Att samarbeta med socialtjänsten, delta i samtal och visa att man vill bidra till förändring kan få stor betydelse för framtiden.
LVU är ingen dom, utan en process.
Ju mer samarbete och öppenhet som finns, desto större chans att barnet snart kan återvända hem.
Eftertanke
LVU förändrar föräldraskapet, men tar det inte ifrån någon.
Man förlorar tillfälligt rätten att bestämma – men inte rätten att bry sig, att kämpa och att hoppas.
Lagen skyddar barnet, men den lämnar alltid en dörr öppen för föräldern att återta sitt ansvar.
För i slutändan är målet inte att ersätta familjen, utan att ge den kraft att stå på egna ben igen.
