När ett barn är placerat enligt LVU (lagen om vård av unga) kan en hemtagningsbegäran lämnas in av föräldrar eller barnet (från 15 år). Om socialnämnden säger nej kan beslutet överklagas till förvaltningsrätten. Domstolen gör då en egen bedömning – och ibland händer det att domstolen går emot socialnämnden och beslutar att barnet ska flytta hem.
Domstolen gör en självständig prövning
Förvaltningsrätten är inte bunden av socialnämndens beslut utan prövar ärendet helt på nytt. Domstolen tittar på:
-
Om riskerna som låg till grund för placeringen fortfarande finns.
-
Om föräldrarna har gjort varaktiga förbättringar.
-
Om barnet kan erbjudas en trygg och stabil miljö i hemmet.
-
Barnets egen vilja, anknytning och behov av kontinuitet.
Exempel på när domstolen kan gå emot nämnden
-
Socialnämnden har inte beaktat att föräldrarna uppnått långvarig drogfrihet eller stabil psykisk hälsa.
-
Föräldrarna kan visa dokumenterade förbättringar, t.ex. genom intyg, behandling eller skola.
-
Barnet själv vill flytta hem, och domstolen bedömer att det är förenligt med barnets bästa.
-
Socialnämnden har gjort en riskbedömning som domstolen anser vara för generell eller bristfälligt underbyggd.
Bevisningens betydelse
I de fall domstolen går emot socialnämnden är det ofta för att föräldrarna presenterat stark bevisning, till exempel:
-
Drogtester och läkarintyg.
-
Utlåtanden från skola, förskola eller behandlingspersonal.
-
Vittnesmål från nätverket som visar på stabilitet i vardagen.
-
Intyg från föräldrastödprogram eller kontaktpersoner.
Barnets bästa styr beslutet
Även när domstolen går emot socialnämnden är det alltid barnets bästa som avgör. Domstolen kan komma fram till att barnets behov av att återförenas med sina föräldrar väger tyngre än de risker nämnden framhållit.
Sammanfattning
Domstolen kan gå emot socialnämnden vid hemtagning enligt LVU när:
-
Föräldrarna visat tydliga och varaktiga förbättringar.
-
Barnets vilja och anknytning talar för hemflytt.
-
Socialnämndens riskbedömning inte anses tillräckligt stark eller väl underbyggd.
Det visar att hemtagningsärenden alltid prövas oberoende i domstol – och att socialnämndens bedömning inte är slutgiltig, utan kan ändras när bevisningen och helhetsbilden talar för barnets återförening med föräldrarna.
