När ett barn är placerat enligt LVU (lagen om vård av unga) kan vårdnadshavare eller barnet självt (från 15 år) begära att vården ska upphöra. Men vad händer om barnet själv inte vill flytta hem? Barnets vilja är en viktig faktor i prövningen av en hemtagningsbegäran, men den är inte ensam avgörande.
Barnets rätt att uttrycka sin vilja
Enligt både svensk lag och barnkonventionen har barn rätt att komma till tals i alla frågor som rör dem.
-
Barn över 15 år kan själva begära hemtagning eller motsätta sig hemflytt.
-
Barn under 15 år kan inte lämna in en formell begäran, men deras åsikter ska alltid beaktas.
-
Barnets synpunkter väger tyngre ju äldre och mognare barnet är.
När barnets motstånd påverkar hemtagning
Om barnet tydligt motsätter sig att flytta hem kan det vara ett starkt skäl för fortsatt placering. Domstolen och socialnämnden tittar på:
-
Om barnet uttrycker oro, rädsla eller bristande trygghet i hemmet.
-
Om barnet redan rotat sig i familjehem eller HVB och känner sig stabilt där.
-
Om barnet bedöms riskera att fara illa vid en hemflytt.
Barnets motstånd kan alltså väga tungt mot förälderns vilja, särskilt i tonåren.
När barnets vilja inte styr helt
Även om barnet säger nej till hemflytt görs alltid en helhetsbedömning.
-
Om de risker som ledde till omhändertagandet inte längre finns, kan hemflytt ändå beslutas.
-
Om motståndet beror på tillfälliga konflikter, inte på verklig risk, kan domstolen bedöma att det är barnets bästa att flytta hem.
-
Socialtjänsten har ansvar att hjälpa barnet och föräldrarna att bygga upp relationen igen.
Barnets bästa i centrum
Barnets vilja är en del av bedömningen, men det är alltid barnets bästa som avgör. Domstolen väger in både barnets uttalade åsikt och de faktiska förhållandena: trygghet, stabilitet, relationer och långsiktiga behov.
Sammanfattning
När barnet inte vill hem vid en hemtagningsbegäran enligt LVU gäller följande:
-
Barnets vilja ska alltid lyssnas på och beaktas.
-
Motstånd mot hemflytt kan väga tungt, särskilt för äldre barn.
-
Barnets bästa är alltid avgörande, inte enbart barnets önskan.
-
Socialtjänsten ska arbeta för att relationen mellan barn och föräldrar kan stärkas.
Barnets röst är viktig – men det är kombinationen av vilja, trygghet och långsiktig stabilitet som avgör om vården ska upphöra.
