När ett barn är placerat enligt LVU (lagen om vård av unga) kan föräldrarna eller barnet själv (från 15 år) begära att vården ska upphöra genom en hemtagningsbegäran. Men ju längre barnet har varit placerat, desto mer komplicerad blir frågan om hemtagning.
Barnets anknytning och stabilitet
En långvarig placering innebär ofta att barnet hunnit rota sig i familjehem eller på HVB. Domstolen och socialnämnden väger då in:
-
Har barnet byggt stark anknytning till familjehemmet?
-
Skulle en hemflytt innebära att barnet rycks upp från en stabil miljö?
-
Riskerar en förändring att skada barnets utveckling och trygghet?
Barnets behov av kontinuitet blir därmed en stark faktor vid bedömningen.
Föräldrarnas förändringar måste vara tydliga
Vid långvariga placeringar ställs högre krav på föräldrarna att visa att förhållandena har förändrats.
-
Tillfälliga förbättringar väger inte lika tungt.
-
Domstolen vill se långsiktiga och dokumenterade förändringar.
-
Föräldrarna behöver visa att de kan erbjuda samma eller bättre stabilitet än den barnet har i sin nuvarande placering.
Barnets egen vilja får större betydelse
Ju längre ett barn har varit placerat, desto mer spelar barnets egen röst in:
-
Barn som bott länge i familjehem kan vilja stanna kvar.
-
Tonåringar kan ha en tydlig åsikt som väger tungt i domstolens bedömning.
-
Barnets bästa kan innebära att bevara stabilitet snarare än att återförena snabbt.
När lång placering talar emot hemtagning
-
Barnet har bott flera år i familjehem och ser det som sitt hem.
-
Hemflytt skulle innebära ännu en omställning och risk för otrygghet.
-
Föräldrarna inte kan visa på en långsiktig plan för att undvika gamla problem.
När hemflytt ändå är möjlig
Trots långvarig placering kan hemtagning beviljas om:
-
Föräldrarna kan visa stabila, varaktiga förändringar.
-
Barnet själv vill flytta hem och detta bedöms som tryggt.
-
Det finns ett starkt nätverk runt familjen som kan ge stöd.
Sammanfattning
Långvariga placeringar påverkar hemtagningsmöjligheterna på flera sätt:
-
Barnets anknytning till familjehemmet blir en central faktor.
-
Kraven på föräldrarna att visa varaktiga förändringar ökar.
-
Barnets egen vilja får större tyngd i processen.
Barnets bästa står alltid i centrum – och vid långvariga placeringar väger kontinuitet och stabilitet ofta tyngre än föräldrarnas önskan om återförening.
