När ett barn är omhändertaget med stöd av LVU (lagen om vård av unga) kan vårdnadshavare eller barnet självt (från 15 år) begära att vården ska upphöra genom en hemtagningsbegäran. Vid varje prövning är det barnets bästa som är den avgörande utgångspunkten.
Men vad betyder egentligen barnets bästa i samband med hemtagning?
Barnets bästa styr hela processen
Barnets bästa är en grundprincip inom både svensk lag och internationella konventioner. Vid hemtagning enligt LVU innebär det att domstolen eller socialnämnden alltid sätter barnets trygghet, utveckling och hälsa före föräldrarnas önskemål.
Faktorer som vägs in
När socialnämnden eller förvaltningsrätten bedömer vad som är barnets bästa tittar de bland annat på:
-
Trygghet och stabilitet – kan barnet få en säker vardag i hemmet?
-
Omsorgsförmåga – har föräldrarna förmåga att ta hand om barnet på ett tillfredsställande sätt?
-
Barnets egna åsikter – särskilt viktigt om barnet är äldre och kan uttrycka sin vilja.
-
Riskbedömning – finns det risk för att barnet utsätts för våld, missbruk eller annan skadlig miljö?
-
Barnets långsiktiga behov – till exempel skolgång, sociala relationer och kontinuitet i vardagen.
Barnets röst i processen
Barnet har rätt att komma till tals i ärendet.
-
Barn över 15 år kan själva ansöka om hemtagning.
-
Yngre barn får komma till tals genom samtal med socialtjänsten, och deras åsikter ska vägas in i beslutet.
Barnets vilja är inte alltid avgörande, men den är en viktig del av helhetsbedömningen.
Barnets bästa kontra föräldrarnas intresse
Föräldrar kan ha starka önskemål om att barnet ska flytta hem. Men även om föräldrarna kan visa på förbättrade förhållanden måste domstolen alltid fråga sig: Är detta verkligen det bästa för barnet?
Om riskerna bedöms vara kvar eller om barnet skulle fara illa, avslås hemtagningsbegäran – även om föräldrarna anser sig redo.
Sammanfattning
Barnets bästa vid hemtagning enligt LVU betyder att barnets trygghet, utveckling och behov går före allt annat. Domstolen och socialnämnden väger in både praktiska och känslomässiga faktorer innan de avgör om barnet kan flytta hem.
Det är alltså inte föräldrarnas rätt, utan barnets rätt till en trygg uppväxt, som styr beslutet.
