När domstolen beslutar om vård enligt LVU är det ofta ett tungt besked. Föräldrar känner maktlöshet, ibland även misstro. Barn kan vara splittrade mellan lojalitet och längtan efter lugn.
Men ett LVU-beslut är inte slutgiltigt. Det kan prövas på nytt. I det ligger en viktig princip – att ingen ska behöva acceptera ett ingripande utan möjlighet till omprövning.
Rätten att överklaga
Både barnet och föräldrarna har rätt att överklaga ett beslut om vård enligt LVU.
Överklagandet ska lämnas in till förvaltningsrätten, men det är kammarrätten som prövar det.
Tiden för överklagande är kort – normalt tre veckor från den dag parterna fått ta del av domen.
I överklagandet kan man ange varför man anser att beslutet är felaktigt. Det kan handla om att situationen har förändrats, att socialtjänstens utredning varit bristfällig, eller att domstolen gjort en felbedömning av bevisningen.
Ett offentligt biträde hjälper till att formulera överklagandet och se till att det lämnas in i tid.
Vad kammarrätten gör
Kammarrätten går igenom hela underlaget från förvaltningsrätten – alla dokument, utredningar och yttranden.
Den kan välja att avgöra ärendet direkt utifrån handlingarna, eller hålla en ny muntlig förhandling där parterna får komma till tals igen.
Föräldrar och barn kan därmed få en ny möjlighet att förklara sin syn, särskilt om något förändrats sedan den första förhandlingen.
Kammarrätten kan sedan antingen fastställa förvaltningsrättens beslut eller ändra det – till exempel genom att avslå vården eller återförvisa ärendet för ny prövning.
Under tiden pågår vården
Ett överklagande innebär inte att vården pausas.
Beslutet om LVU gäller omedelbart, vilket betyder att barnet fortsätter vara placerat medan kammarrätten behandlar ärendet.
Det kan kännas frustrerande, särskilt för föräldrar som upplever att beslutet är orättvist. Men tanken bakom regeln är att barnet inte ska riskera att fara illa medan processen pågår.
Möjligheten till fortsatt prövning
Om kammarrätten fastställer beslutet finns i vissa fall möjlighet att begära prövning i Högsta förvaltningsdomstolen.
Det sker dock sällan, eftersom HFD bara tar upp mål som är principiellt viktiga – sådana som kan påverka hur lagen ska tolkas framöver.
För de flesta avslutas processen där, och vården fortsätter att omprövas av socialtjänsten var sjätte månad.
Att bli hörd – även i det svåra
Att överklaga ett LVU-beslut är inte bara en juridisk handling, utan också ett sätt att bli hörd.
Föräldrar får möjlighet att visa sin vilja att förändras. Barn får chans att uttrycka sin egen syn, ibland annorlunda än tidigare.
Och domstolen får pröva om det skydd som en gång ansågs nödvändigt fortfarande verkligen behövs.
Eftertanke
Att överklaga ett LVU-beslut handlar ytterst om hopp – hoppet att saker kan förändras, att misstag kan rättas till, att tilliten kan återvända.
Lagen erbjuder den vägen inte för att skapa konflikt, utan för att ge rättssäkerhet.
För i frågor som rör barn och tvångsvård får inget beslut vara oåterkalleligt.
Varje familj måste ha en chans till prövning – och en möjlighet till en ny början.
