När ett barn blir omhändertaget enligt LVU väcks ofta den mest grundläggande frågan av alla: hur länge ska det pågå?
För föräldrar är det en tid fylld av ovisshet. För barnet kan tiden kännas både skyddande och förvirrande. LVU-vård är aldrig tänkt att vara permanent — men den kan ändå bli långvarig.
Ingen bestämd tidsgräns
Lagen anger ingen exakt tidsgräns för hur länge ett barn får vara omhändertaget enligt LVU. Vården ska pågå så länge det finns behov, och upphöra när förutsättningarna för tvång inte längre är uppfyllda. Det innebär att beslutet hela tiden måste omprövas i takt med att situationen förändras.
Förvaltningsrätten prövar vården minst var sjätte månad. Då bedöms om det fortfarande finns en risk för barnets hälsa eller utveckling, och om frivilliga lösningar kan fungera i stället.
I praktiken kan LVU-vård pågå i allt från några månader till flera år — ibland genom hela tonåren, om omständigheterna kräver det.
Ett tillfälligt skydd som ibland blir långvarigt
LVU syftar till att ge barnet trygghet under en svår period, inte till att ersätta familjen på sikt.
Men när förhållandena som ledde till ingripandet inte förbättras, kan vården förlängas gång på gång. Det är ofta en smärtsam process för alla inblandade — föräldrar som kämpar med förändring, barn som vant sig vid nya miljöer, socialtjänst som försöker balansera skydd och återförening.
Att vården fortsätter betyder inte att hoppet är ute. Det betyder att barnet fortfarande behöver mer tid, eller att hemmet ännu inte är redo. Varje beslut om fortsatt vård måste vila på en färsk, individuell bedömning.
När vården avslutas
När riskerna minskat och förtroendet delvis återställts, kan vården övergå i frivilliga insatser. Barnet kan flytta hem igen, ofta med stöd av socialtjänsten under en övergångsperiod.
För unga som fyller 18 år kan LVU-vården ibland förlängas något, men då enligt särskilda regler och endast om det bedöms nödvändigt för att fullfölja en planerad behandling eller utbildning.
När vården upphör är det sällan ett ögonblick av fullständig lättnad. Det är snarare ett steg in i något nytt — ett försiktigt återvändande, där tillit och ansvar behöver växa fram på nytt.
Eftertanke
Tiden i LVU-vård mäts inte bara i månader eller år, utan i förtroende.
Så länge barnet inte är tryggt, fortsätter vården.
När tryggheten återfinns — i hemmet, i relationerna, i barnets egen styrka — finns inte längre något behov av tvång.
Det är då LVU upphör, inte för att lagen säger det, utan för att syftet är uppnått.
